F20 - Schizofreni

Schizofrena syndrom karakteriseras vanligtvis av fundamentala och karakteristiska störningar av tänkande och perception samt av inadekvata eller flacka affekter. Medvetande och intellektuell kapacitet är vanligtvis bevarade; vissa kognitiva brister kan dock uppträda under sjukdomens gång. De viktigaste psykopatologiska fenomenen inkluderar tankeeko, tankepåsättning eller tankedetraktion, tankeutbredning, vanföreställningar om kontroll och styrning, påverkningsupplevelser eller passivitet, hallucinationer med röster som kommenterar eller diskuterar patienten i tredje person, tankestörningar och negativa symtom.

Förloppet vid schizofreni kan vara kontinuerligt, episodiskt med progressivt eller stabilt defekttillstånd, eller episodiskt med fullständig eller inkomplett remission. Diagnosen schizofreni får inte ställas vid närvaro av uttalade depressiva eller maniska symtom om det inte står klart att de schizofrena symtomen debuterade före den affektiva störningen. Diagnosen ställs inte heller vid närvaro av uppenbar hjärnsjukdom eller vid tillstånd med intoxikation med psykoaktiva substanser eller under abstinens. Liknande tillstånd som utvecklas i samband med epilepsi eller annan cerebral sjukdom klassificeras under F06.2 och de tillstånd som inducerats av psykoaktiva substanser under F10-F19 med gemensam fjärdeposition .5